4 januari 2018

Amning

Bebis

William är snart fyra månader gammal, och jag har heltidsammat honom sedan starten när hans sond togs bort. Det är jag faktiskt lite stolt över. 
Ingen ersättning ingen flaskmatning utan han har bara fått bröstet, det kräver lite mer av mig som mamma och jag är faktiskt stolt över att jag "lagt" ner den tiden på detta. 
Det gör att jag inte kan vara borta mer än två-tre timmar varje gång.... men det är kanske 6 månader av hela mitt liv som jag kan göra detta. Och vad gör det om jag inte kan följa med på fester eller vara borta på tjejmiddagar en hel kväll. Inget, för detta varar inte för evigt. 

Jag fick pumpa ca 2 veckor innan allt fungerade som det skulle. Och Wille som är prematurfödd och fick sond rätt snabbt innebar det ännu mer jobb. 
Han skulle först vägas och sedan ammas så länge han orkade, sedan vägas igen och se hur mycket han fått i sig och sedan sondas med den bröstmjölk som jag pumpade ut efter varje amning. 
Det tog mycket energi och helt ärligt satt jag fler gånger än jag vill erkänna och tjöt för att jag pumpade och ammade varje 2-3:e timme. Kim kunde aldrig ta en hel natt då han skulle amma så mycket han orkade och sedan pumpa direkt efter. 
Så när sonden sen försvann och det "bara" var att amma då kändes det som en lättnad att det bara var ett moment istället för fyra. 

Även om jag tjutande ringde mamma en gång då jag fått för mig att brösten sinade och slutade producera mjölk. Mamma lugn som en filbunke säger att jag ska amma så ofta han vill och att det snart hoppar igång igen. 
Vilken det gjorde följande morgon. 
(null)
Jag tror att det ger barn många fördelar med att ammas och jag är glad och tacksam att jag har slitit och att kroppen har fungerat så bra som den gjort. 💙 (null)
(null)

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress