27 februari 2018

Min mamma

Känslan

Idag fyller världens bästa mamma år. Finns ingen starkare person än henne och hon är min stora förebild i livet. 
Låter säkert klyschigt men 100 % sant. Kan jag ge William en sån uppväxt och uppfostran jag fått av mina föräldrar så kommer han växa upp till en fin kille en dag 🧡 
Där man får lära sig att tro på sig själv och lära sig av sina misstag, att saker man gör också får konsekvenser. 
Att behandla alla människor väl hur de än ser ut, vilken hudfärg eller sexualitet de har. Att människor gör fel men ofta förtjänar en andra chans. 
Men också att våga stå upp för det man tror på och kunna säga ifrån när det behövs, att ens egen självbild och självförtroende är precis vad man själv gör det till. 

Kan jag ge honom allt detta som jag fått då kommer jag skatta mig lycklig som förälder. 
(Behöver inte ens skriva att Wille kommer lära sig att killar och tjejer är exakt lika mycket värda) och skulle vi misslyckas med detta har han en moster som kommer kunna sätta honom på plats 😘

Min mamma är en kvinna som får för sig att göra En svensk klassiker när hon är 56 år. Som spelar seriespel i basket tills hon är 50 år. 
En person som alltid tar hand om andra och anser att alla barn i världen är "våra" att ta hand om och se till att dom har det bra. 

Att kärlek till min fina mamma idag ❤️ utan henne vore vi alla lite mer vilsna.  (null)
(null)

(null)

(null)


13 december 2017

Pappa

Känslan

 Igår var det två år sedan jag förlorade min fina pappa och dagen var tuff från morgon till kväll. 
Åkte in på julbordet som mitt jobb anordnade och även om det var supertrevligt och gott så är hjärnan inte riktigt där. Tusen tankar hinner komma innan kvällen är slut, jag vill inte tänka på tiden då pappa var sjuk men det var just där vi var för två år sedan. Om jag fick skulle jag önska att någon tog bort dessa minnen från den tiden för i dom finns det ingen lycka, inget hopp och inget annat än sorg och förtvivlan. 

Var och tände ljus på kyrkogården på kvällen, det är mitt gråtställe, dit jag åker när jag mår som sämst. 
Brukar sitta där och prata för mig själv, vilket låter och ser säkert knäppt ut om någon går förbi. Men det är mitt sätt att få sagt saker till pappa, om saker som hänt och tankar jag inte hann säga.
Ibland sägs det inget mer än " vad jag saknar dig pappa"  för det är precis vad han är, så otroligt saknad av så otroligt många människor. Och saknaden har blivit så mycket värre än sorgen som hängde över mig i början.
 Det är fruktansvärt att det har gått mer än 730 dagar sedan jag fick krama om honom och säga hur mycket jag älskar honom. Och tanken att jag aldrig mer kommer få göra det gör livet lite svårare att leva även om jag har så mycket fint i mitt liv. 
Jag önskar att jag kunde få honom tillbaka till oss, för vi var egentligen inte redo att klara oss utan honom. 

Men nu är vi här 731 dagar senare och har en kärlek som jag inte har möjlighet att ge till någon. Som var märkt bara till honom. Som jag fortfarande inte vet vart jag ska göra av. Det är där mitt gråtställe kommer in, dit jag åker och får göra om min kärlek till ord. Som automatiskt blir till tårar. 
Pappa du är så saknad. Så fruktansvärt saknad  (null)

(null)

(null)

(null)


12 december 2017

370

Känslan

Två år. 
370 dagar. 
Du är så saknad pappa. Vad jag önskar jag fick träffa dig igen 💙om så bara för en liten stund  (null)