8 november 2017

Trollis

Bebis Åsiktsmaskin

(null)

Jag förstår inte hur det kan vara så provocerande när en kvinna ammar sitt barn offentligt, alltså matar sitt barn vilket är rätt basic för dess överlevnad.....att du använder en hoppande tutte är faktiskt lite komiskt, jag ser mig själv stå i någon form av helikoptern fast med min tutte snurrandes runt runt. 

Det är inte så att jag slänger fram min enorma tutte för att förföra andra män? Min mjölksprängda tutte är till för bebisen only, jag undrar om det är mindre provocerande att jag låter Wille skrika av hunger på restaurangen medans jag själv äter.? Kanske borde prova.

Man ska nog vara glad att jag har en bebis i famnen och att det endast är min mun som kan fightas tillbaka om någon skulle komma fram och säga detta till mig. Skulle jag har med mig min syrra, mamma eller pojkvän skulle jag rekommendera dig att springa. Fort.


Vad beträffar min brist på sömn skulle jag lätt ta emot en applåd om du nu känner för det. Jag tycker nog jag (alla föräldrar) förtjänar en applåd för varje timmes sömn vi förlorar. 

Bara att börja klappa 👏🏼 eller sluta läsa min tröttsamma blogg funkar med 👌🏼 


Nu har William funnits hos oss i tre veckor, sjukt vad tiden går snabbt! 
Jag har gång på gång fått höra hur fantastiskt och underbart det är att få bli mamma, och det stämmer. Något häftigare får man nog inte vara med om💚 
Men. 
Ingen berättar för dig hur tufft det också är, dessa hormoner som slår ner i dig några dagar efter förlossningen golvade mig totalt! 
Inte visste jag att det kunde ta 1-3 veckor innan brösten började producera mjölk, utan du får glatt gå upp var tredje timme för att pumpa igång de gigantiska jäklarna.....

Man gråter för minsta lilla motgång (och framgång) det räcker ibland med att kolla på William så kunde jag börja gråta. Eller att ta beslut om saker var inte på tal om, ångest deluxe. 
Inte visste jag att man kunde blöda i upp till 6 veckor efter förlossningen. (Karma för att man slipper mensen när man är gravid?) 
Eller att moderkakan är så stor att man krystar ut en halv bebis till.... 
att man blir om möjligt ännu mer känslig cirka 3 dagar efter förlossningen när mjölken börjar rinna till lite, jag fick för mig att jag ville bo på sjukhuset för alltid och att åka hem med William var livsfarligt. 

Att beskyddarinstinkten startar 2 sekunder efter förlossningen, jag Kunde inte ens kolla på när de tog hans blodprov i början och han blev ledsen. Resulterade i krokodiltårar för min del och känslan att vilja knocka den onda sköterskan som kom med sprutan😊

Det var verkligen det coolaste jag varit med om att få upp Kims och min son på bröstet efter förlossningen, känslan går inte att beskriva. Men jag var inte beredd på alla känslor som kom därefter och är nog fortfarande inte i fas med mig själv. 
För så här trött som jag varit i tre veckor visste jag inte var möjligt, att två timmar ihängande sömn är mitt nya lyxliv nu. 

Och att amma är det mysigaste som finns ligger det endel sanning i. Den stora sanningen är att det gör skinflått ont i bröstvårtorna innan de blir lite härdade av att existera som mjölkkranar varannan timme. Och den återkommande frågan varje amning är om han får i sig tillräckligt mycket bröstmjölk även om han stabilt går upp i vikt....
Att gå (läs gungade, hoppande, vaggande) nätterna långa för att bebis har ont i magen samtidigt som jag går igenom exakt vad jag ätit dygnet innan för att fundera ut vad som kan resulterat i detta magknip. Slutar med att min lista är så lång på mat att undvika att jag uppfunnit den nyaste dieten i världen... amningsdieten. Vilket innebär att listan på godkända livsmedel är typ vatten och gurka. 

Och jag förstår att många nyblivna föräldrar separerar kort tid efter första barnet kommit för det är en jäkla prövning att gå igenom detta. Och det kan inte vara lätt att som man hänga med i alla känslosvängar vi kvinnor hamnar i men jag kan garantera att det inte är lätt att uppleva dom heller. 
Speciellt inte samtidigt som det är hormonkris i kroppen, bröstvårtorna blöder lika mycket som ditt stackars underliv, trötthet har fått en ny betydelse, din nya amningsdiet är påbörjad och känslan av att din sambo lever lyxliv med 4 timmars sömn per natt. 

Det konstigaste är att skulle någon fråga mig om jag kommer göra om det? Så är svaret ja alla dagar i veckan. 💚

22 augusti 2017

mig själv

Åsiktsmaskin

Jag börjar bli mig själv igen, även om jag har min graviditetshormoner som kanske spökar till det lite ibland så har
jag inte samma problem att ta beslut som jag hade för ett år sedan, som detta https://linagillman.blogg.se/2016/may/daliga-samvetet-som-saknades.html
 
Jag är tillbaka till det raka i mitt liv, tycker jag att något är fel så säger jag ifrån. För ett år sedan så orkade jag inte ta den fighten som kommer bli om jag gjort det.
För jag äger allt som hänt mig även om det hände för 1-2 år sedan så har det forfarande skett, bara att jag då inte hade orken eller energin att ryta ifrån. Min familj orkade inte ryta ifrån då vi var mitt i vår egen kris och ingen av oss fungerade som vi skulle.
Och ville människor att jag skulle skriva snälla saker om dom så borde de tänkt på detta för 2 år sedan när jag fick höra de mest elaka saker. Som att det var "rätt åt mig att min pappa gått bort och att det var på tiden att jag fick smaka på mig egen medicin" när jag fick höra detta kommer jag ihåg hur arg och ledsen jag blev. Vem kunde tycka så om mig och min familj, vem kunde säga något så elakt om min underbara pappa?
När jag egentligen borde tänkt.
Vilken sjuk störd människa säger en sådan sak till en annan människa som är i sorg? Eller strunta till och med i sorgen, vilken störd människa kan ens tänka en sådan sak om en annan person?.
 
 
 
 
Jag skulle vilja se den som idag försöker trampa ner på min familj, få mig att känna mig som en dålig bonusmamma eller rent av en dålig person för det låga självförtroende jag ett tag hade det finns inte kvar och jag önskar att jag aldrig mer behöver uppleva den känslan igen.
Jag kan inte säga att jag kan vara tacksam för det onda som hänt i mitt liv, men jag kan vara tacksam för att det öppnat mina ögon för det goda jag har, och som jag kanske inte uppmärksammat och uppskattat som jag egentligen borde gjort innan.