Anledningen till att vi var hos mamma idag och åt pappas paradrätt, korv med bröd är att idag skulle världens finaste och bästa pappa fyllt 60 år 💙
Finns inte ord till hur saknad han är, inte en enda dag går utan att han finns i tankarna.
Saker man skulle vilja säga till honom, händelser man önskar han fick vara med om.
Men om två månader föds en Gillman som kommer bära mer än bara efternamnet. Och blir han hälften så snäll och generös som min pappa var så får vi skatta oss lyckliga 💙 vad jag önskar att han fick uppleva detta och vad jag önskar att jag fick dela detta med honom.
Och jag fick en lustig känsla i kroppen när vi var i kyrkan i fredags, för när jag sitter där och gråter i pappersnäsduken så sparkar bebisen ihärdigt nästan hela ceremonin. Och vad livet är konstigt, där sitter vi och tar farväl av en familjemedlem samtidigt som en ny skapas i min mage.
Och jag vet hur stolt min pappa hade varit över att få bli morfar. Och jag har inte kommit till rätta i mina tankar att våra barn inte kommer ha en morfar här bland oss.
Den tanken kommer jag nog aldrig förlika mig med, för det är en sån förlust.
En sån jäkla förlust för oss alla som hade och skulle fått privilegiet att möta honom 💙
Du är så saknad, älskade pappa 💙
