Det här med att planera. 
Jag mår som allra bäst när jag vet vad som kommer ske i veckan... helst nån vecka i förväg, eller tre. 
Vi kan säga att i detta fall har jag valt (helt) fel sambo... 
Kim kan mer komma hem en måndageftermiddag när alla barn är hos oss den veckan och säga att han ska på konferens. 
Onsdag-söndag 
Denna vecka. 

Min planeringsslav i hjärnan får då totalt psykbryt. 
Lägg då på lite gravidhormoner så får ni ett bryt från nedre helvetet. 

Hjärnan börjar gå på högvarv för att få ihop veckans planering som är kvar. Som kan bestå av Melwins två fotbollsträningar, en fotbollsmatch, Leahs två ridlektioner, en danslektion, ett bvc möte med Wille och ett möte med min barnmorska. 
Där barnmorskan ber mig försöka varva ner och ta det lite lugnare.
Piece of kaka så att säga....... 😅🙄 

(Tacka gudarna för att vi har våra föräldrar) 

Och så någonstans innan allt detta så känner vi "klart vi ska ha en bebis till" 😅 
-och även om jag ser fram huuuur mycket som helst att få ett barn till med Kim, och att Wille får bli storebror. 
Kan jag inte låta bli att känna kaoset som kommer uppstå, och känslan ibland att vad tusan har vi gjort 😅❤️ 
Men snart kommer han/hon och vi kan säga att jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning, blandat men en jäkla hög med kärlek. ❤️ 
(null)

(null)

(null)