När jag vaknade imorse tog det 3min innan jag började totalt störtgråta, det är så jobbigt när det händer och det finns ingen kontroll på det. Jag tänker ju på min pappa precis varje dag men ibland så blir känslorna för många och bokstavligen rinner över. Ibörjan försökte jag få mig själv att sluta gråta genom att tänka på andra saker och göra olika aktiviteter. Men det hjälper inte i det långa loppet. För det kommer bara tillbaka ännu starkare och det blir svårare att sluta. Dagar som denna vet jag kommer bli tuffa att ta sig igenom för precis allt påminner min om pappa. Mitt jobb, mina träningspass, mitt hem, min bil, musik, mina hundar, min familj, och jag själv.
